1. Nattvila
Med natt avses perioden mellan klockan 22.30 och klockan 05.30. Med stöd av lokal överenskommelse kan natt definieras som annan period om minst sju timmar som innefattar perioden mellan klockan 00.00 och klockan 05.00.
Arbetstagare som normalt utför minst tre timmar av sin arbetstid nattetid, och arbetstagare som troligen kommer att fullgöra minst hälften av sin årsarbetstid nattetid definieras som nattarbetande.
Nattarbete är inte tillåtet utan lokal överenskommelse. Undantag är om arbetet är förlagt i treskift i enlighet med det centrala kollektivavtalets så kallade stupstocksregler. I sådana fall kan arbetsgivaren ensidigt förlägga arbete på natten.
2. Dygnsvila
Om de lokala parterna (arbetsgivaren och den lokala fackliga organisationen) inte kommer överens om annat ska varje arbetstagare ges minst elva timmars sammanhängande viloperiod per 24-timmarsperiod, beräknad från arbetspassets början enligt arbetstagarens gällande arbetstidsschema. Det finns ingen fastställd starttidpunkt för beräkning av dygnsvila i avtalet utan beroende på de olika schemaläggningarna kan en period börja när som helst på dygnet.
Om dygnsvilan av någon anledning (exempelvis vid övertidsarbete, utfört arbete under beredskap eller skiftbyte) inte uppnås ska arbetstagaren ges en förlängd viloperiod nästkommande dygn. Den förlängda viloperioden ska då vara elva timmar plus den tid som fattades på den avbrutna dygnsvilan. Om det inte är möjligt att förlägga den förlängda viloperioden direkt (exempelvis på grund av fortsatt behov av övertidsarbete) ska den förläggas inom sju kalenderdagar. Om inte heller detta av objektiva skäl är möjligt så förs den uteblivna vilan till arbetstagarens tidbank. Notera att detta bör vara aktuellt endast i undantagsfall. I de allra flesta situationer är den tillgängliga vilotiden i en arbetsvecka plus helgen tillräcklig för att kompensera för utebliven dygnsvila.
Nedanstående bild illustrerar hur eventuell utebliven dygnsvila kompenseras.
3. Veckovila
Om de lokala parterna inte enas om annat ska arbetstagare ha minst trettiofem timmars sammanhängande viloperiod under varje period om sju dagar (veckovila). Veckovilan ska så långt möjligt förläggas till veckoslut. Vid skiftarbete med olika skiftgångar kan det vara lämpligt att definiera när sjudagarsperioden startar respektive slutar individuellt för varje skift.
Nedanstående bild illustrerar hur veckovilan kan förläggas, och hur den påverkar tidpunkten när arbetet kan återupptas. En konsekvens av reglerna om veckovila är att övertidsarbete både lördag och söndag för en dagtidsarbetande (7-16) arbetstagare inte är möjligt utan överenskommelse med facket.
Veckovila för två sjudagarsperioder kan sammanföras till en ledighet. Om veckovilan då till viss del förläggs på ordinarie arbetstid betalar arbetsgivaren lön för den tiden.
I de gemensamma avtalskommentarerna finns mer information samt exempel på hur viloreglerna tillämpas i praktiken.
4. Rast och paus
En rast innebär ett avbrott i arbetstiden. Under rasten är arbetstagaren ledig och behöver inte stanna kvar på arbetsplatsen. För tid som utgörs av raster betalar arbetsgivaren inte lön.
Normalt sett kommer arbetsgivare och lokal facklig organisation överens om hur raster ska förläggas på arbetsplatsen, men om en överenskommelse inte har träffats ska rast läggas ut om arbetspasset är längre än sex timmar.
I vissa fall är det inte lämpligt att lägga ut raster. Rasten kan då ersättas av ett betalt måltidsuppehåll som ingår i arbetstiden.
Utöver raster är arbetsgivaren skyldig att ordna arbetet så att arbetstagare kan ta nödvändiga pauser från arbetet. Med nödvändiga pauser ska förstås de pauser som behövs för att exempelvis sträcka på ryggen, gå på toaletten och dricka vatten. Dessa korta avbrott räknas in i arbetstiden. Om verksamheten inte tillåter den här typen av pauser kan arbetsgivaren istället lägga ut särskilda arbetspauser som då räknas in i arbetstiden.